Lakritsmandlar <3

Jag som älskar lakrits och vill ha koll på mitt blodsocker ÄLSKAR detta lättskapade snacks med lågt GI. Testa själva 🙂

(Personer som lider av högt blodtryck bör undvika för högt intag).

Ingredienser:

  • 200g sötmandel
  • 1,5 dl vatten
  • 1 msk lakritspulver (Lakritsextrakt av lakritsrot)
  • 1,5 tsk salt

The howto:

  1. Sätt på ugnen – 150 grader
  2. Förbered en plåt
  3. Blanda alla ingredienser i en stekpanna
  4. Rör om ordentligt, koka upp
  5. Koka tills allt vatten är borta, rör gärna om då och då
  6. Lägg mandlarna på plåten och sätt in i ugnen i 20 minuter
  7. Ta ut mandlarna och låt dem svalna
  8. OBS! låt dem verkligen svalna helt innan du provsmakar 😉

Annonser

Två vargar

Med årets slut kommer reflektioner kring det som varit och planer för det som komma skall.  Något som jag gillar att götta mig i, men med tanke på Kenzos bortgång så har jag hellre mer framåtfokus denna gång (även om jag har lite retroaktiva uppdateringar att göra 😉 ).
Innan jag avslöjar hur tankarna går vill jag dela med mig av en sak och kanske skapa en tanke-ring på ert mentala vatten 🙂 . Jag såg nämligen en helhärlig film igår – Tomorrowland: A World Beyond – och tar med mig ett viktigt budskap in i 2018 (se youtubeklippet):

Tänk på vilken varg ni matar 😉
Gott nytt år allihopa!

RUN with your DOG Borås 2017

Tredje gången gillt, och höggravid är inte en ursäkt”, tänkte jag och gav mig attans på att vi skulle vara med även denna gång. Jag har ju trots allt varit med sedan RWYD startade i Borås 2015.

Sagt och gjort, vi packade in oss i bilen och gjorde en roadtrip av det hela. Eftersom jag var gravid i vecka 38 var planen att ta oss runt banan, inte mer. Att släppa prestationsfokus var för mig riktigt skönt, och vi kunde ägna uppvärmningstiden åt att spana på de andra ekipagen som var där. Och jajjemen! Det var minsann fler kineser på banan :D.

Då det var galet varmt denna majdag blev banan förkortad, något som passade mig och min mage ytterligare. Löpträningen hade jag ju lagt åt sidan ganska tidigt i graviditeten, och fokus hade istället legat på styrkepass.

Hursomhaver så blev det vår tur och vi körde på. Detta år kunde man nämligen köra i hybrid-lag (fler än en förare och/eller hund). Det blev en härlig tur runt sjön och plötsligt var vi i mål. Vi fick varsin medalj och kunde återgå till att njuta i solen och spana på de andra ekipagen 🙂

Nu är det bara att vänta in RWYD ’18 😉

Klicka på bilderna för förstoringar

Tidigare RWYD-upplevelser:

Motivationsboost

Under senhösten 2015 upplevde jag en viss tröghet i min motivation, sedan trillade polletten ner. Varför behandla mig själv annorlunda än hur jag kräver att jag behandlar mina hundar? Saknas motivation får man ju se till att jobba upp den :D.

Kom att tänka på en strategi som en vän till mig berättat om. Hon brukade beställa sådant hon gillade, lägga i en speciell korg och ta fram till sig själv när hon kände att hon gjort något bra. Fantastisk idé – tänkte jag, men då hon berättade om det hade jag svårt att hitta saker jag ville ha.
– Jag hade ju redan allt! 😀
Men då – hösten 2015 – hade jag inga problem att hitta prylar jag ville ha, förmodligen tack vare alla förmånliga priser (a.k.a reor) inför/under/efter jul samt att det ena leder till det andra, så bonusen blev att många av dem var ytterligare verktyg för att bibehålla mina mål.

Under 10 veckor belönade jag alltså mig själv med sådant jag ansåg var belönande och kunde på så sätt upprätthålla det träningsprogram jag hade gällande såväl mental som fysisk hälsa. Plötsligt blev det lättare att hålla strikt på det jag lovat mig själv. MBSR-programmet var ett av dessa projekt jag hade under tiden, men även agility-kursen som Knut (och jag) deltog i.

Belöningar

  1. Yoga blocks
  2. 2xU-kompressionsträningsbrallor
  3. Dragbälte med ”swivel-krok” (perfa om man har två hundar)
  4. Agility right from the start – kursbok till agilitykursen
  5. Stora Yogaboxen – Ulrika Norberg
  6. MatrEvolutionen
  7. Skofläktar
  8. Meditations/yogabrallor
  9. Mandalakit/målarbok
  10. Konsten att få mentala superkrafter – Henrik Fexeus (ej med på bild)

Jag inser alltså att jag nu behöver göra något liknande igen. Jag har hamnat i stiltje och behöver således klura lite kring vad jag vill och vart jag är på väg. Göra nya planer, sätta nya mål/delmål och eventuellt ge mig själv nya belöningar/annat för att öka min motivation. Revideringsdax helt enkelt!

Vi behöver lära oss att vara lika pedagogiska och snälla mot oss själva som vi är mot våra hundar
😀

SUP – Stand Up Paddling

Sommaren 2015 SUP:pade jag en del och det satte igång tanken på att jag ville träna mina hundar i att vara med på brädan. Med tanke på Knuts oroliga natur och båda hundarnas ovilja att bada gav jag deras ”för-träning” en del tid medans jag själv passade på att köpa en helt egen SUP och fördjupa mig i SUP-säkerhet, SUP-livräddning, vågor, vindar och strömmar på Moana Malmö.
Träningsupplägget var i snabba slängar; vilja vara på bräda, vilja vara på bräda/stanna kvar trots störningar, kunna vara på bräda i vatten – jag är sittandes, kunna slappna av på bräda i vatten – jag är sittandes, kunna vara på bräda (och slappna av) under längre tur – jag är sittandes, sedan upprepade jag det hela när jag stod på brädan.

Denna sommaren har jag kunna skörda frukten av det hela 🙂 . Det blev en hel del Norrlands-SUP, vilket visade sig vara ett ypperligt sätt att utforska naturen (eftersom terrängen kan vara hyfsat ogenomtränglig). Upptäckte också att de luftburna krypen inte var så benägna att följa med över öppet vatten, så en hel del tid spenderades liggandes och guppandes på brädan med 🙂 (LDP – Lay Down Paddleboarding 😉 ). Eftersom min SUP är uppblåsbar kunde jag även ha med den på andra ställen under semestern. På en av våra anhalter testade jag att SUPpa med en väns Parson Russell Terrier. Till skillnad från mina CCD:s så var hon mycket snabbare ut på brädan och kändes väldigt stabil på den. ”Hon” hänvisar till såväl hund som vän 😉 .

Eftersom jag gillar SUP och dessutom gillar Yoga tyckte jag det vore kul att gå på SUPYoga. Jag valde att hyra en bräda då Yogabrädorna på Moanas är såväl bredare som längre (hade testat lite yoga på min bräda vilket funkar men är väldigt utmanande om man vill avancera lite). Väl på plats möttes jag av en terrier som skulle vara med en av deltagarna på lektionen. Det var kul att se hur annorlunda denna terrier betedde sig på brädan och det är viktigt att ta med sig att var person som vill ha med sin hund på brädan behöver träna utifrån hundens behov och beteende.
SUPyogan var kul och utmanande och är definitivt något jag ska ha med på min aktivitetsagenda 🙂 . Plötsligt blev jag nybörjare igen 😉

Kanske är SUP/SUP med hund något för dig? Fler inspirationsbilder nedan 🙂

Kenzo chillar på brädan 🙂

Klicka på bilden för större bild

Vilka kvinnor! :D

Lyssnade precis klart på en podcast med Lina Hallebratt som jag haft nedladdad ett tag. Lina är en person jag började följa efter att ha läst om henne i en tidning, förmodligen i samband med hennes nominering till årets kvinnliga äventyrare –  vilket hon blev utnämnd till år 2015. Det som då fångade mitt intresse var att hon levde äventyrsliv med sina hundar. Det som nu fortsätter att fånga mitt intresse är hennes ödmjukhet och äventyrslusta. Ett av mina favoritcitat av henne är: ”Än har ingen lyckats skida Fjällfararnas vita band långsammare än jag ;)” . Hur underbart är inte det? Jag menar, någon som lägger ner prestationshetsen och fokuserar på upplevelsen och tar saker som de kommer. Totally fab. Hon vandrar PCT i skrivande stund – spana in hennes blogg & instagram.

En annan kvinna som vandrat PCT är Cheryl Strayed vars bok Wild: From Lost to Found on the Pacific Crest Trail (2012) är grunden till filmen Wild (2014) med Reese Whiterspoon. Boken har jag inte läst, men filmen har jag sett. Precis som med de flesta böcker som blivit till film så är inte fokus och innehåll nödvändigtvis detsamma. Tyckte dock den var givande även om jag nog gillade Tracks mer. Och så fick jag lite sug på det här med att vandra och/eller avverka en hel led istället för att ”bara tugga småsträckor”. Flera tankar har snurrats igång tack vare denna film :).

Tracks (1995) är en bok skriven av Robyn Davidson och är baserad på hennes vandring med hund och kameler genom Australien under 70-talet. En riktigt fascinerande resa som även den skildras olika i bok och film (Tracks, 2013). Då jag läste boken fick jag även där mycket inspiration att göra min grej samt vandra med hund. Insikt om att livet inte alltid blir som planerat, men att mål är en sjukt bra grej att ha 😉 (lite som min egen Australienresa 2005 – fast ändå långt från det).

I samma veva som jag läste Tracks såg jag en dokumentär om världens yngste världsomseglare – Laura Dekker – som 14 år gammal bestämmer sig för att dra ut på en ensamsegling under 2 år. Det var otroligt intressant att följa hennes tankar, motgångar och lycka och hur saker förändrar sig när det kommer till sin spets.

Sjukt bra dokumentär och bara tillgänglig några dagar till
– SE DEN HÄR! –

Sedan får vi inte glömma Renata Chlumska som jag lyssnade på för några år sedan (mer om det HÄR). Otroligt inspirerande att lyssna på hennes projekt. Det är inte nödvändigtvis rocket science (även om hennes nuvarande mål är det 😉 ), utan en del av dem är ”enkla prylar” som satts ihop till en utmaning (cykla/kajaka runt USA). Sådant som kräver tid, energi och motivation. Sådant som får de flesta att lägga ner sina drömmar eftersom det inte är en quickfix.

Jag gillar tanken på att vem som helst kan dra på äventyr. Man måste inte vara elit på något sätt, även om man verkligen behöver förbereda sig. Man måste inte klättra på Mount Everest eller flyga till månen. Jag menar – livet i sig är ju ett äventyr, det gäller bara göra det ett äventyr av kvalité 🙂 .

Det var några av de fantastiska kvinnor som jag fascineras och/eller inspireras av. Kan du komma på fler?

RUN with your DOG Borås 2016

Alla anledningar är bra anledningar att ses och roadtrippa (tycker jag! 😀 ). RWYD Borås gick av stapeln på en fredag, så det var gasen i botten upp till Borås där Emma hämtat ut startnummer och tisha åt mig. Förra året sprang jag med Kenzo, detta året valde jag att springa med Knut. Det är lite mer krut i Knut eftersom Kenzo fortfarande har viss påverkan sedan vildsvinsattacken. Å andra sidan (precis som med förra årets lopp) var diverse turbo-team där, så pallplats var aldrig på min agenda 😉 .
Platsen för loppet var Kypesjön och jisses vilken vacker omgivning! Det som kändes lite trist var att vi som skulle springa 5,3km behövde springa rundan två gånger, men de hade arrangörerna Eva-Marie och Elin löst finemang då de placerat ut finfina motivationsskyltar längs vägen. Blev tokpepp!
Jag sprang i mina Saucony och tyvärr så fick jag skav (igen) efter ca 3km. Utöver det så flöt allt på perfekt. Knut var en stjärna 😀

klicka på bilderna för förstoring

Precis som förra året fick vi en finfin tisha 🙂